Twitter-kvitter

Om man inte orkar skriva så mycket kan man välja ett forum där man inte får skriva så mycket. Inte per gång iaf. Jag återfinns numer på twitter. Jag lär väl trilla tillbaka hit någon enstaka gång om jag får för mig att jag behöver skriva av mig och 140 tecken i taget inte räcker till...

Och ja, jag är sist ute med att skaffa twitter. Inte alls hipp. Men å andra sidan var bloggarna på väg ut när jag skaffade blogg första gången också, och de lever ju fortfarande...

Alkoholvanorna påverkar

Nu har jag spenderat sex och en halv månad i nyktert tillstånd. Börjat köpa alkoholfritt från systemet istället. Det märks tydligen av hos systembolaget.

Känslan i nuet

Ni vet, den där konstiga känslan som infinner sig när man går och lägger sig klockan sju på morgonen utan att ha festat eller jobbat hela natten. Den känslan...


Och ett stort tack till dig, stormen Emil, för att du drog in med plusgrader över Sverige. Dina kastvindar på E4an var förvisso inte roliga, men blixthalka hade gjort den nattliga bilfärden Skavsta tur&retur betydligt jobbigare...

Se&Hör

Carina Löfqvist, ansvarig utgivare på Se&Hör, har just satt sig jävligt mycket i skiten. Se&Hör har nu presenterat en sportprofil som homosexuell. En sportprofil som inte själv erkänner det. Schysst. Ansvarig utgivares kommentar?

- Det har varit rykten kring det här så därför publicerade jag, säger tidningens utgivare Carina Löfqvist

Jag tänkte därför starta ett rykte. Det går ut på att Carina Löfqvist brukar sälja sin kropp till äldre män för 50 kr/natten. Jag hoppas att Se&Hör väljer att göra ett reporage om hennes prostitution nu.

Kvällstidningarnas språk

Sexton år senare är denna nutidssatir lika aktuell. Galet. Ingen språkutveckling alls hos våra tidningsredaktioner.

Jag känner mig som Arthur Dent

Inte för att jag känner mig som en liftare genom tid och rum och oändliga galaxer, utan som Arthur Dent när han återvänt till jorden i So long and thanks for the fish.

Han nästan dansade till kylskåpet, plockade fram dom tre saker som hade minst hår på sig, lade dom i stekpannan och bevakade dom strängt i två minuter. Eftersom dom inte visade några tecken på att springa sin väg, kallade han dom för frukost och åt upp dom.

Thomas Tidholms översättning från -96

Den stora skillnaden är väl att jag slängde de saker som hade hår, och kallade dem utan hår för lunch.

Dagens rubrik

Intressant rubrik. Va?
Och sista meningen i artikeln. Vilket sätt? Jag förstår ingenting.

Holgerspexet!

Om drygt 12 timmar är det premiär. Natten har gått åt till bland annat att göra denna trailer:


Missa nu inte att se spexet i år. (Och förresten, pausa filmen vid 58 sek. och betrakta Reinfeldt i peruk)

Alla sätt är bra utom de dåliga

Eller vad säger ni om älgbärgning medelst uppblåsbar delfin?

Och visst, att han bärgar älg med en uppblåsbar delfin som hjälpmedel i en svinkall skogstjärn, det är ganska kul, men journalistens sätt att formulera artikeln är det som verkligen tar priset...

Filmen på hur det gick till hittar ni HÄR

Standard dunkadunka-elektropop

Varför har inte detta blivit en radioplåga?

Fortfarande oskyldig

(Läs gårdagens inlägg först, om du inte redan gjort det)
Blev uppringd av samma polisman idag igen. Han ville hålla ett officiellt telefonförhör. Jag stod fast vid att jag var bosatt i Karlstad och gick i gymnasiet där vid tidpunkten för mordet, och att jag inte bodde på Flamman, och aldrig har gjort så. Eventuellt ska jag ändå kallas in för "topsning", eftersom jag kan vara den person de letar efter. Som antagligen inte ens är mer intressant än alla andra killar i 20årsåldern som bodde i den delen av Linköping i oktober 2004.

Vore det inte enklare med en snabb slagning på mig i folkbokföringsregistrets historik? Eller i Karlstad kommuns databas? Eller ta till lite sunt förnuft och anta att jag inte började plugga på universitet samma höst som jag skulle fylla 16?

Men vad vet jag. Man kanske skulle erkänna direkt, och se hur lång tid det tar innan de inser att det kanske inte var jag ändå. Fast med Thomas Quick/Sture Bergwall i åtanke kanske man ska akta sig.

Jag fick ett samtal från polisen idag...

Jag måste säga att jag gillar hur polisen i Östergötland jobbar. Här är det ingen fantasilös Palme-grupp som sitter och tittar på samma förhörsavskrifter år ut och år in. Här tar man till alla medel man har. Fantasi, telefoner och tålamod.

Polisen ringde som sagt mig idag. Det blev faktiskt ett ganska trevligt samtal med en polisman vid namn Bo. Kanske blev det trevligt av den anledning att inte var mig de egentligen tänkt ringa – de letade efter en annan lärarstudent med samma förnamn, från fyra år innan jag började plugga här – så jag slapp svara på den svåra frågan: "Var det du som begick dubbelmordet?"

Nog för att det är bra att de går igenom alla som passar in på deras gärningsmannaprofil (man i 20årsåldern bosatt inom ett par kilometers radie från brottsplatsen), men vad väntar de sig för svar om de mot förmodan ringer rätt kille?

-Hej, jag ringer från Polisen, jag undrar om det var du som begick ett dubbelmord för sju år sedan?
-Jovisst, serru. Jag bara väntade på att ni skulle ringa. Skulle man kunna få tillbaka sin kniv och mössa förresten? Hört att ni har dem liggande någonstans...

Det var bättre förr

Kanske inte på alla områden, men helt klart på reklamfronten. Här kommer en gammal godbit:


Vilken var din favoritreklam?

Magnus Uggla?

Jag förstod inte varför folk runt om i världen, i tidningar och på facebook, plötsligt jublade över att Magnus Uggla gripits och dödats. Sen läste jag bildtexterna. Det var visst inte Magnus Uggla på bilderna, utan diktatorn Muammar Khaddaffi. Tur är väl det. Nog för att många av Ugglas låtar är riktiga bottennapp, men dödstraff är väl lite väl för sådant?

Rökning dödar

Så snälla barn, börja inte röka...

De små sakerna i vardagen...

Det är de som gör en lycklig. Idag svängde jag förbi en papperskorg när jag cyklade och la i mitt bananskal i farten. En man i 70-årsåldern gav mig en spontan applåd. Det gjorde min dag. Vad sätter guldkant på din vardag?

Apelbög...

...som Fanny så fint kallade mig. Min iPad har nu anlänt (efter alla om och men, beskrivna i ett tidigare inlägg). Jag är överlycklig. Den är tokbra. Dessutom slipper jag nu oroa mig över den inbyggda styrplattans tryckknapp på min gamle trotjänare Roger (min macbook that is) som tycker om att klicka på eget initativ. Nu är styrplattan avstängd till förmån för en extern blåtandsmus, även den från apple. Fördel med att bara köra på apple-grejer: allt funkar, och sakerna tycker om att samarbeta. Nackdel med att bara köra på apple-grejer: du säljer din själ, och det är dyrt.

Nu ska jag bara lära mig att inte föra handen till styrplattan utan till musen.

För övrigt heter nu min iPad Roy, eftersom han och Roger har en Mac ihop (ordvits och namnval av Max, jag ska inte ta åt mig äran)

Suddenly Piano

Man kan spela piano, och så kan man spela piano. Ni kan skippa första minuten, när de bara pratar Bulgariska(?) och inget egentligt händer...

Fraktkaos

I början av förra veckan beställde jag lite saker från Applestore. På onsdagen skickades dessa från Applestore, med fraktföretaget TNT. De beräknades vara framme i fredags.

TNT vill inte köra ut själva, utan anlitar Posten för att leverera mina paket. I fredags kommer posten mycket riktigt till Björnkärrsgatan 7 och står utanför min port med mina paket. Det finns bara ett problem. Mitt hus saknar både portkod och porttelefon. Man måste ringa min privata telefon och be mig komma ned för att öppna porten. Tur att jag skrev detta när jag gjorde beställningen.

Ingen ringer mig dock. Posten konstaterar att porten är låst, åker därifrån och lämnar tillbaka paketen till TNT. TNT hör av sig till Applestore, som i sin tur mailar mig idag (måndag) och meddelar att leveransen misslyckas. Jag får också ett telefonnummer till TNT som jag kan ringa för att reda ut vad som hänt.

TNT ger mig några alternativ: antingen kommer jag till andra sidan stan och hämtar mina paket (i brist på bil blir detta krångligt. De har dessutom redan fått betalt för att leverera paketen, så det känns rätt fel att jag ska göra deras jobb), eller så ger jag dem en annan adress att leverera till, där det finns porttelefon. Jag föreslår att de försöker lämna paketen hemma hos mig på nytt istället, och att de ringer mig när de är på plats, så kan jag öppna porten. Människan på TNT säger då att "Det är ju Posten som kör ut, så vi kan inte garantera att de kan ringa när de är där".

What? Nu förstår jag inte. Ge dem mitt telefonnummer. Säg "ring detta nummer när du är på plats". Postens chaufförer har telefoner. Det är ett krav från Postens sida, att de måste ha det med sig.

De lovar iallafall att försöka med det alternativet. En timme senare ringer de dock tillbaka till mig för att berätta två saker: dels att de redan har varit i mitt område och lämnat paket idag, så leveransen får ske imorgon, dels att Posten inte kan ringa, utan att jag behöver ge dem en ny adress att leverera till, en adress MED porttelefon.

Samtidigt som jag tänker att "människor som inte kan ringa ett telefonsamtal borde inte heller få köra budbil" ger jag dem istället adressen till Ryds Herrgård, [hg], och tänker att Driften kan vara snälla och ta emot mina paket. Där finns ju porttelefon. Mitt i denna bittra stund får jag plötsligt svårt att hålla mig för skratt. Människan i telefonluren frågar nämligen
"Har du ett telefonnummer dit, så att Posten kan nå dem?"

Galen helg?

Trodde du att förra helgen var lite galen, att du söp till lite väl hårt och gjorde lite dumma saker? Var glad, det kunde varit värre. Du kunde råkar göra som Andreas Utterhall gjorde på sin svensexa...

Jag hoppas för övrigt att Andreas kommer vara tomte på julaftnarna framöver. Och att en speciell film visas då...

UPPDATERING! Nu har Malin gjort efterforskningar och det visade sig att det hela var ett aprilskämt. Kanske lika bra det...