Länge leve google

Jag har länge gått och funderat på en film jag såg för väldigt länge sen, om en italienare under andra världskriget, som tillsammans med sin son skickas till ett arbetsläger. För att inte sonen ska förstå hur hemskt det är berättar pappan att det är en lek där man ska samla poäng, och gör allt för att hålla uppe humöret. Problemet är att jag aldrig har haft en aning om vad filmen har hetat.

Plötsligt kom jag att tänka på den igen. Det vore kul att se filmen på nytt, eftersom det var så länge sen, och mina minnesbilder av filmen blir allt svagare. Men hur skulle jag hitta den?
Jag drog en vild chansning. In på google, och sökte på "andra världskriget film italienare son". Tro fan att alla de första tre träffarna ledde mig rätt.

Livet är är underbart heter filmen. Nu återstår bara att få tag på den, och hitta lite tid till att se på den.

När allt bara vänder

Det är så skönt. När allt bara vänder. Igår var jag på gränsen till sammanbrott. Min hjärna och kropp orkade inte mer, det var alldeles för mycket att göra, och mer tycktes trilla in hela tiden och inget ville fungera.

Så fick jag mig plötsligt ordentligt med sömn inatt. Vaknade avslappnad till ett ganska tomt dagsschema. Saker började vända. Problem fick lösningar. Min kropp hade åter energi och min hjärna slutade köra på påtvingat högvarv. Solen skiner ute och jag är mest bara lycklig. Jag tycker att det känns skönt att plötsligt ha tid och ork att ta tag i tråkiga sysslor som disk och tvätt. Halvt påklädd och till partymusik tar jag nu tag i alla hemmasysslor som fått stå tillbaka senaste tiden. Nu är det vardagskalas!

Plan som inte är tajmat och klart in i minsta detalj...

Någon som kommer ihåg flygplanet som försvann i somras under en flygning mellan Brasilien och Paris? (Jag skrev om det här och här).

De hittade ju aldrig hela planet, bara lite smådelar. Man kanske skulle letat betydligt längre norrut? Det finns tydligen konstiga saker i Östersjön...

Tågäventyr nummer 3

Och titta, här kommer Expressen-TVs tredje nyhet om folk på järnvägsspår. Eller ja, de har säkert gjort flera, men det är den tredje jag ser, som inte hänger allt för mycket på expressen.se.

Förresten, är det bara jag som tycker att tåget är toklångsamt, och att reporterns uttryck "i sista sekunden" är lite överdrivet?

Reklam

Det här var lite spännande. Så sent som förut idag kom jag plötsligt, helt utan anledning, att tänka på den gamla reklamen för Blåkläder som gick för en massa år sen, där några amerikanska killar slänger sig och rullar runt på marken, och sedan frågar om det är amerikanska kläder. Reklamen som slutar med den cachiga repliken "That's what I said. Blaklader!"

Nu gick plötsligt en upp-piffad version av den på tv. Bara sådär. Och jag tror inte att jag har sett den nyligen utan att tänka på det, för jag har inte tittat på kommersiell tv på en vecka.