Jag känner mig som Arthur Dent

Inte för att jag känner mig som en liftare genom tid och rum och oändliga galaxer, utan som Arthur Dent när han återvänt till jorden i So long and thanks for the fish.

Han nästan dansade till kylskåpet, plockade fram dom tre saker som hade minst hår på sig, lade dom i stekpannan och bevakade dom strängt i två minuter. Eftersom dom inte visade några tecken på att springa sin väg, kallade han dom för frukost och åt upp dom.

Thomas Tidholms översättning från -96

Den stora skillnaden är väl att jag slängde de saker som hade hår, och kallade dem utan hår för lunch.