Gott nytt år

Gott nytt år alla eventuella bloggläsare.
Jag sitter just nu på ett vardagsrumsgolv i ett kollektiv, bebott av mina vänner, i Oslo och mår riktigt fint. Har druckit några drinkar och känner att jag är otroligt nöjd med att Pontus har raggat upp den enda snygga tillgängliga singeltjejen på festen, även om jag också känner mig otroligt attraherad av henne, för stämningen är härlig, promillehalten är perfekt och sällskapet är underbart: de essentiella delarna av min bekantskapskrets i Karlstad.


Gott nytt år (igen), jag hoppas verkligen att 2009 blir tokvärt, både för er och för mig. I annat fall, så blir säkert 2010 något att se fram emot...

Ducktales

Klockan halv tolv igår upptäckte jag att någon på youtube har lagt upp en massa avsnitt av Ducktales, serien med Farbror Joakim och knattarna som man såg på Disneydags när man var liten.

Jag har, sedan jag gjorde upptäckten, sett 20 avsnitt. Det är totalt 7,5 timmar av Ducktale-tittande.

Skriflig Kommunikation, jag kan tänka mig att fortsätta läsa det...

Jag sitter vaken, utan anledning naturligtvis, och tittar på den fallande snön utanför mitt fönster, och plötsligt så infinner sig en känsla av välmående. Jag mår så bra plötsligt. Jag har haft tentaångest sen i söndags, redan innan jag fick hemtentan, och jag har bara kommit halvvägs i skrivandet, ändå så känns allt plötsligt så bra.


Fick intressanta skrivuppgifter på seminariet idag. "Skriv om mobbning, ni har fem minuter på er. Varsågoda börja"
Jaha? Okej. Jag slängde ihop något och undrade vart dethär skulle bära.

Vi fick läsa upp våra texter, och genrebestämma dem. Sen kom nästa uppgift:
"Skriv en argumenterande text om mobbning, eller något mobbningsrelaterat, exempelvis antimobbningsplaner mm. Ni har fem minuter på er. Varsågoda börja"
Ehm. Okej. Här började jag spåra ur lite smått. Givetvis skrev jag en text som argumenterade FÖR mobbning. Det skapar en bra gruppkänsla mellan mobbarna, och så det utilitaristiska perspektivet; "vad gör det om en person mår dåligt om det betyder att sex-sju andra mår bättre".

Och slutligen kom den tredje och sista uppgiften.
"Skriv en instruerande text om mobbning, eller något mobbningsrelaterat. Tänk på målgruppsanpassning. Nu har fem minuter på er. Varsågoda börja"
Om jag började spåra ur lite smått innan, så var jag väl två kilometer från rälsen vid dethär laget. Här kom, språkligt anpassat för lågstadiekids, en instruktionshandledning i hur man blir en tokbra mobbare. Steg för steg. Skaffa dig status. Hitta rätt unge. Och så hela fadderullan hur man mobbar skitungen.

Jag kommer bli en så bra lärare.

Schlagetkravall

Saxat från Blaskan:
"När jag lämnade festen pga. dåliga batterier i kameran studsade fortfarande någon form av "tåg" runt på dansgolvet... Något som åtminstone inte jag har sett förr på en kravall!" .

Jag kommer inte ihåg vem det var som tog tag i mina axlar och såg till att jag plötsligt började leda ett tåg runt på dansgolvet, men kul var det.

Piratdag

Idag har jag gått runt här hemma i piratbyxor och tittat på Curse of the Black Pearl samt Dead Man's Chest. Visserligen kanske inte den mest lämpliga klädseln vid denna årstid, men jag trivs ändå. Har, förutom filmtittandet, pillat med gyckel och donat lite här hemma. Borde visserligen ha läst på inför nästa veckas hemtenta, men det får jag helt enkelt ta imorgon eftermiddag samt på söndag. Det löser sig nog i slutändan.

För övrigt har jag nu belagt mig själv med stränginstrumentsförbud i en vecka framöver. Jag håller nämligen på att förlora allt vad hud heter på fingertopparna, på grund av för mycket musicerande i kombination med torra händer.

Nu är det snart dags för att gå på kravall i snygg FOUL-rookie-tshirt. Imorgon är planen att jag ska hålla en femminuterslektion på valfritt ämne, som examinerande moment i muntlig kommunikation. Vad väljer jag för ämne? Vattnets betydelse för sjöfarten, naturligtvis.

Håhå jaja

Nu är det officiellt att jag blir gyckelansvarig för vårt fadderi, FOUL, nästa år. Härligt. Hoppas bara att jag kan prestera vad som väntas av mig, och lite till.

Till helgen blir det hem till Värmland och hälsa på för första gången sedan flytten, det ska bli fint. Därtill finns det en ny låt uppe på Myspace och snart ska jag iväg och repa med Holgergycklers inför StudentSchlaget. Ska bli kul.

PS. Och ja, jag vet att senaste låten låter lite som ett "hej, nu kommer jag ut ur garderoben". Det var inte riktigt tanken bakom låten.

PS2. Faktum var att det inte fanns någon egentlig tanke bakom låten. Kvar i garderoben är jag iallafall.

PS3. "Kvar i garderoben". Det skulle man kunna skriva en låt på. Eller ett gyckel.

Sista föreställningen...

...avklarad. Allt gick galant. Härligt. Inga stora missar på hela spelperioden faktiskt. Underbart. Nu ska det firas natten lång!

Översättning?

En mycket intressant översättning må jag säga. Människan skulle nog behöva en engelskakurs.

"with the opponents we're toying"

Namnbryderier

Det vanligaste svenska tilltalsnamnet är Anna. Det vanligaste svenska efternamnet är Johansson. (källa: SCB)
Vilket fulla namn som är vanligast går inte att söka efter på www.scb.se, men rent logiskt sett så borde det ju vara just Anna Johansson. Bland mina facebookvänner finns ingen sådan. Jag känner, så vitt jag vet, ingen Anna Johansson över huvud taget.
Vanligaste tilltalsnamnet hos killar då? Där leder Lars. Känner jag någon Lars Johansson? Nej.
Om vi testar det näst vanligaste efternamnet, Andersson, istället, så får vi Anna och Lars Andersson. Känner jag någon av dessa? Nej, inte det heller.

Däremot har jag, bland mina facebook-vänner, dubbletter av både Emil Karlsson, Elin Larsson och Clara Mårtensson. Det är lite häftigt.

(mest för att jag har tråkigt:
jag satte mig och räknade ut hur många svenskar det är som, rent statistiskt, borde heta Anna Johansson, med Anna som tilltalsnamn. 3390 st. 0,03% av Sveriges befolkning. Det kanske inte är så konstigt ändå att jag inte känner någon)

(mest för att jag hade tråkigt 2:
det vanligaste efternamnet som inte slutar på -son är Lindberg, som totalt ligger på 19e plats med sina 27 367 människor)

Spexerier

Så kom då äntligen lördagens spexpremiär. Härligt. Bejublat. Blaskan skrev en positiv recension.
Men fjärilarna i magen, dom uteblev. Liksom under uppsättningen av Stinsen Brinner i våras. Och UKMfestivalen. Och Cabary.

Jag har på något sätt blivit immun mot premiärnerver.
Skönt, kan vissa tycka, som är sådär jättenervösa i ett par dagar innan och knappt kan äta. Och visst, så vill jag ju inte ha det, men lite nervositet är ju ändå något som ska finnas där, och som man triggas av och hindrar en från att slappna av och klanta bort sig på scenen.

Under overtyren, i inledningen till premiärshowen, stod jag och Ida bakom ridån och konstaterade att hennes puls rusade medans min låg någonstans runt 80 och jag var kolugn. Faktum är att jag började hoppa runt för att få upp pulsen.

Och så, när ridån rullat åt sidan, när publiken blottats framför mig, och jag slagit an första ackordet på ukulelen, så infann sig plötsligt de så efterlängtade fjärilarna. Så underbart.

Därefter gick allt som smort.
(Nu måste du se någon av de återstående föreställningarna. Mer info)