Hur länge kan Englas mamma fortsätta skaffa sig medialt utrymme för att hennes dotter blev mördad? Har inte det svenska folket tröttnat? Och varför fortsätter hon att ta för sig av spaltmetrarna? Var det inte hon som för snart ett år sedan var så sur för att tidningarna inte lämnade henne ifred, när hon figurerade som mest? Nu ska hon rapportera om hur det känns inför årsdagen av Englas död. Hade det inte gått för långt redan innan man sände begravningen i tv?
Jag kan förstå att det är tungt att mista sin dotter, men lämna oss i övriga Sverige utanför. Jag är trött på hela historien, och på Englas presskåta mamma. Är verkligen mediahoreri den bästa typen av psykiatrisk hjälp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den där morsan låter ju nästan som en 80-talist. :p
Amen förfan!
Skicka en kommentar